Sommarens andra onsdagsturnering

 i Beachvolley, Onsdagsturnering

onsdagsturnering_logga_litenÅret var 2013 och det var dags för sommarens andra tornerspel. De flesta deltagarna hade blivit utslagna och låg sandiga på marken och försökte återhämta sig efter alla duster.  Simon den stolte haltade lätt när han tog sig in på plan efter många hårda dueller. Att även denna vältränade kämpe fått tydliga skador av de föregående striderna sade allt om det hårda motståndet, de tidigare nedslagit.  Alexander den stora var tagen av stundens allvar och gick med tunga steg in till sin medkämpe, följd av publikens vrål. Åskådarna tystnade tvärt när deras värdiga motståndare äntrade planen. Den fuktiga havbrisen lekte i den dödligt vackra Lisas hår, när hon med smidiga steg tog sig fram i sanden. Hennes alltid tappra vapendragare Martin följe henne tätt i hälarna. Deras symbios gick inte att ta miste på, Martins råa och ädla stryka som i sin förnämsta form lyfte fram Lisas mjuka och kloka spel.  Simon och Alexander bytte snabbt blickar. De visste att det var nu eller aldrig. Det fanns ingen återvändo, även om deras kroppar skrek efter vila. Händerna knöts och med sammanbitna käkar kastade sig huvudstupa in i bataljen.

 

Vinnarna Vecka 2 2013

Vinnarna Vecka 2 2013

Om man inte visste det kunde man knappast ana att Lisa och Martin förstod att det gällde liv och död. De gled fram på den sandiga planen med en lätthet som skulle göra gudarna avundsjuka. Sanden skalv när Martin gång på gång vräkte bollen ner mot anfallarna. Sandiga, smutsiga men utan att ge upp kastade Simon och Alexander sina nakna armar för att hindra dessa dödsbringande projektiler.

 

Förtvivlan började speglas i ögonen på Simon och Alexanders när deras försvar vek sig tum för tum. Outtröttliga likt stormens lek med löven fortsatte Lisa och Martin sin dödliga dans. Med en örn precision riktades bollarna mot planens konturer.  Likt åskans dån över öknen avslutades duellen i en sista smäktande scen där sanden yrde upp över planen. När det sista dammet lagt sig stod bara två, av de trettioåtta, tappra hjältar kvar för att ta emot åskådarna öronbedövande hyllningar.

 

Lisa vars skönhet inte kunde bestridas, stod med kärlekens band tätt sammanlänkad med sin trogna och älskvärde väpnare Martin. Deras strålglans lyste upp med en sådan styrka att beskådarna fick skyla deras ögon. När ljuset avtagit fanns inga spår kvar av de käraste. Kvar stod vi dödliga och undrade vad som hänt. Men Gudarnas vägar äro outgrundliga, vad vet vi, och vem kan strida mot en gud.

[csv src=http://www.kalmarvolley.se/wordpress/onsdag.csv]

Kontakta oss

Ingen är här just nu, men skicka gärna ett meddelande.