Kalmarvolleys herrlag bäst igen

 i Herrlaget, Volleyboll

6_01A-laget – reflektioner

Ännu ett sammandrag är över och nu sitter jag här och ska reflektera över dagen. Vad har det egentligen gett mig? Oundvikligt tänker jag genast på axeln som knappt går att lyfta och min högra lårmuskel som stramar när den anspänns och tre svullna fingrar på vänsterhanden som nr 3 i Jönköping lyckades stuka (jag fällde kanske lite för mycket…) och ett mellangärde som känns lätt påkört av en större lastbil bara jag vrider på kroppen och en vrist som inte vill var med och leka.

Vad är det då som gör att man gång efter gång vill
vara med? En kropp som de första bollarna i en match tänker: ”Tur att det inte
är jag som servar för då skulle nog axeln trilla av.” eller ” Ånej, ska man
behöva hoppa i den här matchen också, det kommer att göra skitont.” ger helt
andra signaler 10 bollar senare. Den översköljs med adrenalin och endorfin i så
höga halter att alla smärtor och kramper upphör. Kroppen går in i ett
allt-är-i-nuet-tillstånd. Allt som existerar är en lite rund boll som absolut inte får nudda golvet. Är det inte patetiskt, en liten boll som inte får nudda golvet omvandlar min kropp till en skrikande stridsmaskin vars fysiska förmågor med råga överglänser dess till vardags begränsade prestationer, det ångar genom öronen och ögonen glöder. Bara känslan är värd ett mindre benbrott.

Men det är inte det enda, att göra något tillsammans, att klara av prövningarna, att hjälpas åt, att retas, att peppa, att skoja, att helt enkelt umgås är oslagbar. Alla dessa upplevelser som förgyller ens liv. Bara för att ge ett litet smakprov vad man får uppleva: Hsons ymniga svett, Kalles breda axlar, Christians ljuva servar, Adams tighta rumpa, Martins saftiga lår, Fredriks höga hopp, Bengans låga tyngdpunkt och Mickes ursinniga styrka. För att inte glömma: Hsons peppande utrop, Kalles stabila aura, Cristians djupa råd, Adams skarpsinniga analyser, Martins goda kakor, Fredriks sträckta vrister, Bengans bolmande bravader och Mickes sublima skämt. Och förresten – vi vann.

av Joakim Thunborg

 

B-laget – Behövs centrarna?

Kalmarvolleys herrsektion har ju emellanåt tillräckligt många hela, sugna och tillgängliga spelare för att få ihop två lag i divisionspelet. Denna gång skapade man ihop ett suget gäng avde överblivna resterna efter A-lagsuttagningen.

Ive som varit på alla positioner, center, kant, libero, ordförande och även passare fick ägna sig åt det sistnämnda. Kändes självklart att vår enda dugliga center skulle spela passare. Visade sig vara ett bra val då Ive dominerade matcherna med sina smekande pass, uppoffrande försvarsspel och kompromisslösa nätspel.

Uppgiften som centrar lät vi rulla runt på Mange, Anders och nyförvärvet Johannes. På fem matcher lyckades vi få till en s.k. kortis, i övrigt var det bara ”upp-med-bollen-och-slå” som gällde för centrarna. Dessa tre hade ingen eller mycket liten erfarenhet som center, vilket bara för prestationen ännu större. Mange droppade nonchalant ner bollarna i golvet på motståndarsidan, Johannes dunkade vilt på allt han kunde och en hel del gick faktiskt in, och Anders kämpade tappert med att få fart på anfallen!

På högerkanten hade vi Simon som slaskade in anfall från både höger och vänster. Lite nyvaken i försvaret de första matcherna, men sen täppte han till totalt och motståndarna lyckades inte få några poäng alls på hans kant. Dessutom täppte han till bra i blocket!

Till vänster hade vi Hence & Erik, och även ovan nämnda Mange och Johannes vissa matcher. Erik som håller till i Karlskona vanligen gästspelar som vanligt under sammandragen, och denna gång tog han kommandot i servemottagning. Erik styrde o ställde så att vi alltid hade folk som lyfte. Bortsett från när Mange tog mottag, för han hade verkligen dagen och tog gärna 70% av planen själv. Hence som varit sjuk hela julen och tröstätit extra mycket julmat fick fart på det griljerade fläsket efter några set och lyckade slå in en och annan spike.

Resultatmässigt gick det väldigt bra efter ovan nämna förutsättningar. I de första två matcherna blev det visserligen förlust, men så var det också mot Karlskrona och Jönköping som är seriens bästa lag efter Kalmar. I tredje matchen, som var mot Hultsfred, blev det återigen förlust i första set. Men något hände och Kalmar lyfter sig rejält mot tidigare under dagen och lyckades vinna matchen med 2-1. Detta skulle visa sig vara Kalmar B’s melodi och även resterande två matcher vanns med 2-1, och på så vis slutade man 5:a för dagen.

Sammanfattningsvis vill jag bara säga att det roligaste med dagen var att se hur samtliga spelare i B-laget blev bättre och bättre under hela dagen.

/Henric

Kontakta oss

Ingen är här just nu, men skicka gärna ett meddelande.